Inom loppet av fyra dagar har jag sett två filmer som båda berört mig väldigt mycket. Jag brukar inte alltid reagera starkt på människoöden i filmer, ibland blir det lite pretentiöst kan jag tycka. Men båda dessa filmer satte ett sådant djupt avtryck hos mig att jag inte kan låta bli att tänka på dem.

Idag såg jag Into the Wild med Emile Hirsh i huvudrollen. Vi såg den i skolan med alla som läser filosofi och psykologi. Jag ska inte förklara filmen här, jag ska inte berätta varför jag gillade den men samtidigt inte vill se den igen, jag ska bara råda alla att se den.

I lördags såg jag Sleepers med en rad kända skådespelare, den handlade kort och gott om fyra pojkar som drog ett skämt för långt och nästan dödade en man på kuppen, därefter blev de skickade till en internatskola för unga brottslingar. Skolan är ett fängelse på samma gång och vakterna utsätter dem för olika sexuella övergrepp. Man får sedan följa dessa pojkar tills de blir vuxna och får se hur dessa händelser förstör deras liv. Jag är inget vidare på att förklara bra, men om jag säger såhär, jag såg filmen för att jag inte kunde sova och den gick på sexan. Men hur kan man sova efter att ha sett något sånt? Uschamej, dumt av mig, för mycket tankar.

Bilder från filmerna:

Jag kom hem vid tjugo i tre och har sedan dess hunnit gå ner på stan, köpa en sallad, äta salladen, titta lite på tv, byta om och dansat igenom 9-11-åringarnas nya koreografi.

Om tio minuter kör jag ut till Falkvik, redo för att hålla mina klasser. Som jag nämnde tidigare är det alltid extra roligt att hålla i dansen när man är riktigt nöjd med sin koreografi och jag känner liksom att det har lossnat litegrann på båda, stegen är rätt bra och på en nivå som jag tycker passar.

Jag är inte hemma förrän klockan kvart i nio ikväll ungefär, känns lite sådär ska jag säga, jag kommer vara rätt slut iallafall. Sen imorgon är det uppstigning klockan halv sju och högskoleförmiddag som gäller. Men morgondagen är på många sätt trevlig så det blir nog bra iallafall.

Nu måste jag sätta fart om jag ska komma iväg någon gång, vi hörs!

Det är verkligen inte varje dag man vaknar runt sex på morgonen och en orange morgonsol lyser upp rummet och himlen är klarblå. Det var så vackert att jag inte brydde mig om att jag normalt hatar att vakna med morgonsol eftersom jag inte kan sova när det är för ljust. Det inger hopp att vakna till sådant här väder, det kan bli vår återigen.

Mindre trevligt med min morgon har varit att jag vaknade lite stel i kroppen, träningsvärk vore att ta i men det känns ändå. Om exakt en timme börjar temadagen i psykologi, känns också lite halvdant, iallafall att vi ska delas in i olika grupper av lärarna och diskutera filmfrågor, jag har aldrig gillat det där med att lärare ska dela in oss, sånt klarar vi bra själva.

Jag slutar iallafall vid två-halv tre och så är mamma ledig idag så jag behöver inte köra till dansen förrän klockan är fem över halv fem ungefär, jätteskönt!

Ja nog blir det vår snart igen, snöhögarna är rätt små nu och solen är underbar. Vi hörs någon gång mer idag, senare, i got a lot to do!