Idag var det, om möjligt, ännu jobbigare att gå upp. Hämtade mamma på stationen, tåget var i tid och jag somnade runt tolv - halv ett. Upp halv sju för att ta en dusch, göra mig iordning och så vidare.

I skolan spelade vi på ensemblen, sjöng på kören, och hjärt- och lungräddade på idrotten. Där hände det för övrigt något konstigt med mig för en stund innan vi sulle börja "testen" började jag gråta. jag tyckte det var psykiskt påfrestande at se dockan ligga där och började tänka på min familj och så. Sedan var det värre av att det var betygsatt och på tid, man skulle göra allt i rätt ordning från att man tog tag i dockan, sa "Hallå, hör d mig?" skaka lite på den, ropa på hjälp, lyssna efter andning, känna efter puls, därefter 30 tryckningar på bröstet och två inandningar fyra gånger. En lampa lös om man tryckte på rätt ställe och allt skulle göras under fyra minuter. Min lärare var jättesnäll för tårarna slutade verkligen inte rinna, det var jättejobbigt.

Efter det var det lunch, engelska och svenska. Sedan gick jag ner och lämnade ett kort på City, tackade för mitt körkort. Sen tog jag foto på expert, 195:- kostade det, är det inte dyrt:O? hemsk ser jag ut också. Verkligen, mitt huvud är stort och minen är inte att leka med.

Nu ska jag handla och göra paj ikväll:) soo long!