Just nu sitter jag inne på mitt, å, så varma rum. Jag känner mig nästan lite febrig, men det är nog ingen fara.. Jag tror att jag listat ut varför mitt rum är onaturligt varmt. Förutom tt det enda elementet är sönder, alltså antingen sjukt varmt, eller iskallt så har det nog att göra med mitt rums carrying capacity. Japp, du läste rätt, ett ganska avancerat uttryck här på bloggen;) Jag och mina klasskamrater lärde oss innebörden av det här ordet när vi skrev hemtentan i geografi förra veckan.. Ja, för att komma till saken, carrying capacity i DEN HÄR bemärkelsen innebär att mitt rum har nått gränsen för vad det klarar av angående elektricitet. Jag har helt enkelt för mycket tekniska grejjer här inne, min tv, min dator, min dvd, mina lampor och mitt icke-fungerande element är för mycket för mitt drygt 9 kvadratmeter stora (lilla?) rum.

Åt precis min tacos förresten. Ensam, tråkigt, men också så typiskt min familj. Mamma mådde inte riktigt bra och kände sig inte sugen på just tacos och jacob är hemma hos någon kompis så han får ta resterna sen..

Just nu kollar jag på "I survived a japanese gameshow".. Visst respekterar jag andra kulturer.. absolut, men japaner är helgalna, både på gott och ont. Nej hörni, ännu en dag till ända, nu ska jag kila bort till min säng och fortsätta titta på tv:n tills något bättre kommer upp:)

Söndagar är så fruktansvärt deprimerande, det har jag tyckt i större delen av mitt liv. Och är det inte synd? Att 1/7 av ens liv ska vara automatiskt deprimerande? Jag försöker att göra mina söndagar bättre, göra mig fin, hitta på något, äta gott. Men det är något med söndagar som inget smink i världen, eller någon händelse kan få bort. Den där söndagskänslan.

Idag gick jag iallafall upp runt tolv, jag som normalt är så duktig på att gå upp senast halv elva, har verkligen behövt sova ut. Därefter följde en seg start, jag slötittade på tv och satt lite halvt vid datorn drygt en och en halv timme innan pappa ringde, han undrade om vi skulle träffas och köra lite bil, Javisst! ytterligare en timme senare had ehan kört hem hit och två timmars backade runt gathörn samt öva högersvängar är nu avklarat. Men är jag bättre för det? Nej, jag kommer nog att kugga igen, pepparpeppar..

Allt känns bara så hopplöst och ytterligare ett misslyckande skulle kännas skitjobbigt.

Ikväll blir det tacos, tacos har blivit en slags söndagsmat här hemma, konstigt. När jag var liten var det toppen på fredagsstämningen, tacos. Fast då sa vi inte så, nej då hette det Burritos, jag undrar varför, det var ju inte så att vi bara åt burritosana, bröden alltså. Men ändå, nu heter det Tacos och nu är det tydligen en söndagsrätt. Men tur är väl det, för utan tacosen hade kanske den här söndagen varit ännu värre? Något gott ska man väl unna sig.

Ha det bra=)