Idag var den nästnäst sista dagen på dt här jobbet. Jag kom på mig själv med att tänka så "Dagen innan Näst sista dagen, om två dygn har jag slutat". Hur sogligt är inte det? Hur ofta brukar man räkna ner på det viset? Jag skyller på att jag är trött, för trivs gör jag fortfarande, som jag sagt alla andra gånger. Jag är noggrann med att jag trivs eftersom jag avsydde mitt förra jobb och vill visa att det inte handlade om mig själv eller en negativ inställning till att jobba. Då handlade det om hur jag upplevde att jag blev bemött, idag känner jag mig fri och respeterad på mitt sommarjobb, det är viktigt.

Slutade dessutom redan vid fem idag, alltså en timme tidigare än det var meningen. Imorgon jobbar jag tolv timmar, från åtta till åtta och på söndag är det bara sju timmar. Så ni ser, jag räknar ändå ner. Men det börjar bli tröttsamt att gå upp tjugo i sju som tidigast och värken i fötterna går inte över på natten längre. Den ersätts av en träningsvärk som går i vågor genom fötterna.

Nu ska jag sluta klaga och sprida glädjen jag trots allt känner. Om tio minuter kör vi upp och köper Chirre, eller "chips" om man nu vill vara sån. Därefter väntar en dusch som för första gången på ett tag inte är så efterlängtad, det är ju så jobbigt att stå upp i den smala lilla.. Ja just så, positiv var det. Jag sa duscha sen, därefter äta chippi och sen sängen, vi kan slå vad men helt ärligt tror jag inte att jag, mig själv till trots, kommer ligga i sängen förrän klockan är över tolv. Fan, varför. Så ska jag upp imorgon igen, 06.40 Jag är bra jag.

Nu blev det ett långt inlägg, och jag har skrivit om allt och inget, säert väldigt rörigt. Chipz på Videocenter var det ja, Hajdå