Jag är färdigjobbad, det blev endast fem och en halv timme idag, helt okej ändå, bara tre dagar kvar dessutom, det kunde ju sett värre ut liksom, jag har fått tre lördagar i september också, måste kolla närmare på det, åh vad jag vill få hem mer info kring när jag börjar skolan, var uppropet ska ske, kurslitteratur och så vidare och så vidare. Nollning!!!! vissa startar redan nu nästa vecka, hoppas vi inte gör det, då missar jag ju det, eller nej, det borde jag ju veta? Jag borde ju fått hem lappar i sådana fall! Usch ja, det är mycket att oroa sig för men framförallt se fram emot.

Jag önskar att allt bara ville lösa sig för mig med boende också, om två månader bor vi inte kvar i huset, mamma bor i en tvåa och min bror bor i en etta. Var ska jag ta vägen? Var ska alla mina grejer stå? Jag vet ju att jag får bo hos mamma eller min storebror så länge men var ska min säng, mitt skrivbord, min dator, alla kläder, var ska allting finnas? Jag som alltid avskydde helgerna då jag åkte hem till pappa med min resväska av anledningen att det är så jobbigt att ha sitt liv nerpackat, att ha en resväska och inte kunna bre ut sig. Nu kanske jag får leva så, i månader? vem vet. Alla säger att det löser sig, jag vet att det löser sig men det är så mycket enklare att bo med mamma i två månader om jag vet att en lägenhet eller ett studentrum åtminstone, väntar på mig sedan, att kunna se ett slut på en jobbig period är lite av ett måste för att orka gå in i perioden. Och kom inte och påstå att jag inte försökt, två av tre möjligheter att flytta in har redan gått i kras. Nu har jag satt mitt hopp till Blocket och alla annonser som kommer in där, tyvärr är det mer av en regel att de inte svarar på mejlen man skickar, och man kan inte ringa. Inneboende är sista utvägen, jag menar, ska jag bo ihop med andra kan det ju lika gärna vara min familj, varför flytta för att bo ihop med okända människor när jag får bo med min mamma eller bror.

Jag kände att jag behövde klaga lite, få ur mig negativa känslor, Helena kommer om fyrtiofem minuter ungefär och då vill jag inte klaga en massa. Kanske prata ut däremot, det finns inte många som Helena när man vill ha någon som lyssnar och svarar rätt saker, inte ställer dumma frågor eller är tysta när man behöver en vän. På tal om vän är det bara en vecka tills jag åker till Mallanbrallan <3 Så underbart det ska bli, jag skulle egentligen börjat min packning idag, de där smågrejerna skulle åka ner i stora väskan, men det får vänta, vi hörs!

Ännu en jobbdag är på gång, idag är det en timmes mindre slit och jag har dessutom fått sova till halv åtta, inte fel någonstans! Men slitet fortsätter säkerligen när jag kommer hem, hade verkligen behövt en hjälpande hand med allt det där, en kompis som ställer upp. Jo jag ska ju träffa Helena i eftermiddag också så jag ska väl inte rensa mina garderober hela eftermiddagen!

Dagarna men framförallt veckorna går så äckligt snabbt, torsdag redan, det betyder att Luther är på tv och att imorgon får jag äta godis.

Nu ska jag ta på mig ett par strumpor och traska ner till staden. Vi hörs, hejdå!