Det märks verkligen, när man börjat jobba, hur ovan man är. Jag har jobbat på tre olika ställen där arbetsuppgifterna går ut på ungefär samma sak, diska, förbereda och servera mat. Alltså ett jobb där man står upp väldigt mycket. De enda gångerna jag faktiskt sitter ner är under min lunch som brukar vara i max en kvart och på morgonen då jag tar min frukost, den varar väl i en fem minuter ungefär och även då får man springa lte upp och ner om en kund skulle komma in. Så knappt en halvtimme på sju timmar har jag fått sitta ner och nu värker mina ben, knän och fötter men än någonsin. Men ge det ett par dagar, nästa vecka och sådär, sen är jag nog ifatt, ja det värker inte lika mycket åtminstone.

Idag var sista jobbdagen för veckan och nu är jag ledig fram till måndag. Jag behöver nog det. Visst gick jag i skolan för en månad sedan men ungefär sedan i slutet av mars har jag inte haft så fruktansvärt jobbiga morgnar eller särskilt långa dagar heller så det känns att det var längesedan jag var igång helt och hållet.

Ikväll har jag träffat HelloPello för att prata lite och umgås, vi avslutade vår lilla träff med att handla och sedan skiljdes vi åt, men vi ses ju på midsommar igen.

Annars har jag lagat och ätit tonfiskinsalato, eller tonfisksallad som vi säger på svenska. Kollat på fotboll har vi också hunnit med och nu tror jag att andra halvlek börjar igen. HEJA TYSKLAND. Vi hörs, ha det fint, Godnatt och så!

Jobb, jobb, jobb, jobb, jobb, jobb, jobb, jobb, Dudududu duh duh!

Onsdagen är kommen och så även min sista jobbdag för den hör veckan. På ett vis må jag säga att 21-timmarsarbetsveckor passar mig utmärkt, men för lönens skull är det tur att jag jobbar mer de andra veckorna. Men som min chef påpekade, det är bra att börja lite såhär försiktigt för man får väldigt ont i fötter, ben och kropp av att arbeta och stå upp. Förra året stod jag ju upp drygt åtta till tio timmar om dagen på jobbet i Åhus men det räcker med ett par veckors ledighet och så vänjer kroppen av sig igen.

Idag är det jättefint väder, igen. Det är inte helt dumt på ett sätt, men å andra sidan så jobbar jag ju så jag får inte på något sätt njuta av det heller. Det är relativt lugnt i stan en dag som denna, många som åker till stranden och inte så många som har börjat sin semester heller. Så det är lagom att göra utan att man stressar sönder sig.

En sak som jag kom på nyss är att jag är en riktigt tidspessimist. Eller ja det är kanske inga nyheter direkt, men jag är alltid för mycket i tid, verkligen. Nu är klockan kvart över åtta, det är fyrtiofem minuter till jag börjar och här sitter jag, redo som aldrig förr, kanske skulle man unna sig själv lite mer sovmorgon, en tugo minuter extra sådär och sen slippa sitta en halvtimme och bara vänta? Fast å andra sidan är det rätt skönt att inte behöva stressa iväg direkt efter man klätt på sig heller. Jag ska ju hinna inom K-marknad och köpa blåbärssoppa tänkte jag, det får bli min lunch tillsammans med någon lättäten frukt. Ikväll ska jag träffa Helena en vända, så skoj så skoj. Nu borde jag ta på mig ett par strumpor och surfa runt ett tag innan det är dags att gå ner. Vi hörs i eftermiddag eller ikväll antar jag. Ha det bra tills dess, Hejdå!