Haha, jag tänkte publicera första delen av min berättelse "Vi". Den är kult för mig, döm inte mitt tolvåriga jag, hade inte tänkt att ändra på något förutom eventuella stavfel, den ska visa min författarsida för sex år sedan, njut!

Maja är 13 år och bor tillsammans med sin pappa och storebror i stockholm, en tvåa. Hennes pappa är arbetslös och lever på socialbidrag och hennes storebror är på fester vissa helger och kommer hem full och då bråkar han med pappan. Själv har hon koklsvart hår, kaxig men innerst inne osäker. "Tuffaste bruden i klassen" säger vissa. Men ingen vet något, om henne.

Sara är 13 år och bor tillsammans med sin mamma och pappa på söder i stockholm dom har en villa med 8 rum och en städerska och en "barnflicka" som heter Hanna och som hjälper henne med läxor och lagar mat när mamma och pappa inte hinner, det är så oftast! Eller alltid. Alla i klassen tycker hon ska vara glad, flickan som får allt hon pekar på, flickan som har ett rum fullt med greje rhon inte ens har rört. Men ingen vet något, om henne.

Sara går på hagalundskolan utanför Stockholm och åker taxi dit varje dag.

Maja går på Jakobsbergskolan inne i stan och går 4 km fram varje dag.

Berättelsen handlar om två flickor med helt olika världar och som tillsammans hittar varandra och en vän dom båda saknat.

Sofia Olsson 6b

Haha, det märks tydligt att mina kunskaper om hur man lever som "fattig" och "rik" inte var så välutvecklade. Eller att jag inte känner till stockholm bättre än att det fiktiva faktiskt dög. Idag skulle jag garanterat hittat på en annan stad eller kollat upp namn på eventuella skolor som kanske fanns där. Hur fräckt är det med en villa med åtta rum liksom? Jag kan ju erkänna att mina bilder av hur det såg ut i t.ex Saras villa mer skvallrar om 15 - 20 rum, jag minns fortfarande hur det såg ut. Stor marmortrappa i en 30 kvadratmeter stor hall. Åtta var nog att ta i riktigt ordentligt när jag var tolv. Eller hur jag idag vet att alla tal under tolv, eller i vissa fall arton, skrivs med bokstäver, inte siffror. Men det kan jag inte klandra mig själv för, det lärde jag mig i ettan på gymnasiet när jag skrev att en flick var 2 år i en analys och min lärare påpekade det. Ja nu blev det något som kan ses som en diss av min berättelse men det jag ville komma fram till var nog snarare att min språkutvecklign är intressant. För det bästa sättet att utveckla sitt eget språk är att hela tiden gå in och ändra vad man har skrivit, ord, meningsbyggnader, uttryck. Det gör jag ofta med mina egna textet som jag senare ska lämna in, psykolgoiuppgften har nog sett ut på tjugo olika sätt och än är jag inte färdig. Då är det framförallt språket jag ändrat.

Godnatt på er, ett sånt långt inlägg det blev!

Jag går i en klass där inställda lektioner mitt på dagen innebär att man tror man kan ställa in resten av dagens lektioner också, för håltimme är jag så fruktansvärt jobbigt, det kan vi ju inte ha. När svenskan var inställd så fick halva klassen för sig att vi skulle ställa in skapande dramatik för att de inte gör någonting ändå på den timmen, det slog dem inte ens att andra grupper hade saker att göra. Jag låter säkert argare än vad jag är och om jag skulle säga allting rakt ut i klassen skulle jag få en "Men du bor ju så nära skolan ändå så du kan ju gå hem när v i än slutar blabla" och det stämmer ju, jag kan gå hem oavsett om vi slutar fem över halv eller kvart i någon timme medan bromölla-folket framförallt är beroende av bussen som går tjugo i och fyra pers i klassen har max två-tre bussar på en dag att anpassa sig efter. Men jag tror nog ändå det är personligheten, oavsett var mn bor som avgör. Jag kan bli lite trött när alla bara tänker på sig själva, att de inte vill stanna kvar en timme i skolan med hål när de sabbar för andra. Vi är normalt sex stycken i manusgruppen, idag var vi tre, det är klart att arbetet blir lidande.

Nog om det, jag väntar på svar från Cocco om var och när vi ska fika, jag är så glad att ännu en vecka gått och helgen känns ska bli så rolig. Andra tankar som cirkulerar i huvudet en sån här eftermiddag är längtan efter att få flytta ifrån stan, flytta ifrån alla inskränkta småstadsbor och hitta mig själv, i en storstad, iallafall för ett par år, vad jag ska plugga vet jag inte förrän dagen jag tar studenten och står med betygen i hand. Men något blir det, och klarar jag mig inte in på Juristprogrammet så blir jag kanske journalist, jag har alltid älskat att skriva och läsa och på senaste tiden har jag intresserat mig för språk på ett annat sätt än tidigare. Jag tycker det är intressant hur folk uttrycker sig och "snygga" texter med en snygg uppdelning, tydliga delar av texten, inledning - innehåll - röd tråd - avslut som hör ihop med inledningen ja ni vet, sånt gillar jag. Jag hittade en gammal bok jag skrev i sexan, bok och bok, det var en berättelse som  blev 30 sidor lång, den är så rolig, jag älskade att skriva den, sen började jag sjuan, ny lärare, inte samma möjlighet i skolan och den glömdes bort. Kanske ska jag införa en liten "dagens del" av den berättelsen. Jag publicerar ett stycke om dagen, så får ni se på mina skrivkunskaper när jag var tolv år, inget att skryta med, men fantasin har ju alltid funnits där. Så är det nog för alla. Ja håll utkik, om jag kanske till och med sätter igång ikväll.

Nej nu måste jag få tag på Cornet, Tjodelu!

Jag älskar fredagar, det är absolut bästa dagen på hela veckan, slår till och med lördag. Sovmorgon till nio, upp och in i duschen, nu är jag färdig en dryg timme senare och om en halvtimme bär det av till skolan. Två lektioner idag, en timmes projektarbete och fika på stan med Cornelia, kunde nog inte sett bättre ut. Naturkunskap b är första lektionen, om jag sa att jag hatar naturknskap så skulle jag ljuga, men jag är kanske inte sådär superintresserad av kemi, biologi och fysik, hade jag varit det hade jag gått naturvetenskapliga programmet istället. Men läraren vi har är bra, han är rolig och intresserad av det han lär ut, och det kan räcka för att jag tycker det är roligt att gå till lektionen. Svenskan är inställd idag vilket betyder att vi satsar hårt på projektarbetet, man får ta vara på de stunderna helt enkelt. Skapande dramatik är sista lektionen och jag hoppas att vi hinner klart med minst en scen så vi har tre färdiga.

Jag har så mycket att prata med Cornelia om så fikan är välbehövd, på många sätt och vis är hon den enda av mina kompisar jag kan prata om allt med. Men mer förävntas väl inte när man känt varandra sen vi var fyra och varit bästa kompisar de senaste 6 åren. Det ska bli så skönt att få prata av sig helt enkelt.

Undrar vad det blir för mat ikväll, pizza från Edgars hade inte suttit helt fel, annars var det längesedan vi lagade en riktigt middag (Fast det kanske vi ska göra imorgon, någon kycklinggryta mamma hade fått på recept) Vi får väl se helt enkelt. Ha en riktigt bra fredag allihopa, cuz i will. Buhbye