Nu har jag landat här i Åhus sen några timmar tillbaka. Jag och Jennifer har solat, kört runt med nercabbad bil och hög musik, skrattat och haft det trevligt.

För en liten stund sedan körde jag och lämnade Jennifer och handlade mat, hämtade pappa på vägen hem och snart ska jag hämta jennifer igen. Ikväll blir det grillat och mys, imorgon är det jobb från åtta till jag vet inte när.

Det är mysigt men jag saknar min familj. Katterna fick en varsin långpuss innan jag gick och jag kommer sakna de små tussarna vid mina fötter inatt.

Vi hörs!

Så blev det med sista inlägget, för här kommer ett till, ett litet ett.

Jag rusade ner på stan för att växla lite pengar eftersom mamma lämnat två femhundra  - lappar och jag behövde en femtiolpp. Därefter rusade jag upp igen, packade ner det absolut sista och gick ner till tåget. Köpte mig en biljett, satte mig och väntade, ser att tåget är försenat, tar upp mobilen för att se om Jennifer skickat sms ännu O C H då inser jag att jag har en av tre batteristavar kvar på mobilen, ingen mobilladdare med mig och jag ska åka iväg tolv dagar. Då får jag lite halvångest. Kan inte bestämma mig, ska jag åka iväg, få låna en väckarklocka hos pappa och hoppas att ingen som vill något viktigt ringer på tolv dagar. För en likadan mobilladdare som jag behöver har dem inte, det vet jag. Ska jag gå hem? ta tåget nästa timme? biljetten räcker ju två timmar till, ska jag?

Ni förstår ju själva vad det blev, och eftersom tåget var försenat var det ett lättare beslut att ta. Så nu sitter jag här, kollade upp förseningen på skanetrafiken.se och det visade sig att den håller i även till nästa tåg, så jag lär ju vara på stranden tidigast runt två. Men det är väl rätt okej ändå, Jennifer måste ju ändå vara vaken och jag behöver min mobil so bad.

Resten av världen har idag vaknat upp till nyheten om MJ som jag somnade till, vilka reaktioner, det är lika stort som när Elvis dog, Ja.

Nu ska jag pussa på mina katter tills jag måste gå ner till tåget igen. Vi hörs, verkligen, och nästa gång hoppas jag att jag lyckats ta mig fram till Åhus.

Hej

Sista inlägget nu innan jag åker. Det låter verkligen som om jag ska åka långt, låångt iväg. Och jag vill lova att det känns som jag ska åka långt iväg. Jag kommer sakna min familj och mina små tisar mest. Jag kommer sakna mitt fruktansvärt varma rum minst. Här är säkert 25-30 grader inne och när jag sklle upp för att svalka av mig sista timmen i mammas säng så ligger brorsan där.

Nu ska jag bara göra mig det sista irodning, planen är att ta tåget som går om en timme och 25 minuter, så jag måste vara snabb här. Stranden är destinationen och Jennifer är sällskapet. Så därför borde jag verkligen skynda mig nu, ska ju få med mig alla grejjer bort till Åhus nu, väskan är tung.

Vi hörs.. Hejhej

Michael Jackson dog idag, 50 år gammal av en hjärtattack. Jag läste på aftonbladet att han ska ha fått en hjärtattack och blivit förd till sjukhuset och för bara några minuter sedan släpptes det att han dött.

Den här sortens nyhet skakar alltid mig ordentligt, inte för att jag är något inbitet Jackson-fan, inte endast för att döden i sig är skrämmande. Men för att jag inte kan förstå riktigt, hur världen flyter på och perosner man känner till går bort, nya stjärnor föds och för varje dag blir man äldre.

När jag var lite, bara för ett par år sedan egentligen, kunde det stå på nyheterna om olika kända personer som dött, någon gammal sprinterstjärna, eller en oppositionsledare. Och när jag frågade mamma vilka de var kunde hon svara "Ääh det var en idrottsstjärna som var rätt stor på 60-talet" eller något i den stilen. Livet gick liksom vidare för man visste inte vem det var och då berörs man inte. Men när det är någon som man mycket väl känner till, någon som är 50 är gammal men har en dryg 45 år lång karriär bakom sig. Min bästa kompis var tokig i honom på mellanstadiet och hans namn är något som alla känna till.

Det är vid sådana här tillfällen som jag kan bli rädd, det är nu som man känner att man har blivit äldre. Arton är gammal, jag borde inte uppleva sånt här, jag borde inte känna till folk som är gamla nog att dö, jag är bara ett barn, kommer jag att dö? Tankar som rusar genom huvudet just nu.

Ja, när den här sortens nyheter kommer upp blir vi säkert alla väldigt fundersamma och detta kommer cirkulera i tidningarna ett par veckor säkert. Världen kommer kanske inte få ro förrän hans begravning är över. Och än har han bara dött, igår närmare bestämt.