Mycket bloggande idag, jag är mätt från spaghetti carbonara och snart ger jag mig på att baka syltekagor. Ikväll ska jag blir FÄRDIG(?) med minst en av danserna, har fortfarande ingen aning om vilken dans två blir till yngsta tjejerna:///

Imorgon äts det pizza och spelas i furulundsskolans matsal, ingen som kommer och lyssnar på mig tyvärr, men det är sånt man får ta. Jag får umgås med de härliga tjejerna i musiken istället:))))

Okej men det var nog allt för dne här gången, köket here i come.

Okej nu känns engelskan liiite bättre, men bara lite. Jag kan inte göra mycket åt den mer ikväll så imorgon blir det engelska för hela slanten eller nej JUST det, vi har ju musikcafé på kvällen = engelska på håltimmen, hur lyckat är det? Det får vi väl se.

Dansen har jag inte ens börjat med men planen ser ut som så att jag klär på mig, går ut och packar ur bilen, orkade inte igårkväll/natt så nu ligger jag back där också. Efter det tänkte jag planera söndagsmat, baka lite och ikväll runt sex? sju? så koreograferar jag klart, då har jag förhoppningsvis mer inspiration, för det kan bara bli bättre från nu.

Wish me luck..

Gick nyss upp. Japp, och nu sitter jag här. Får snart stark ångest över engelskan eftersom jag inte vet vadf jag ska skriva, hur jag ska skriva, och dessutom hänger mitt betyg på det här (känns det som) och jag behöver verkligen det betyget jag vill ha för att kunna komma in där jag vill komma in.

Just det, sen ska jag koreografera idag också, skit också på den här söndagen, allt belv jobbigt. Jag har knappt tid att hinna med mitt liv.

(obs till elin; JAAAA DU OCH JAG? FINALEN?)

Okej, hemkommen från falkvik, hemma från sambolivet, återgå till det normala, tråkiga, vanliga och alldeles underbara hemmalivet. Efter att Kalle, sacko och arvid åkt hem så städade jag och cornelia lite i huset, Salli som varit uppe på tok för länge blev instängd i sitt lilla rum, cocco cyklade hem och jag körde. Ute på vägarna trivs jag bra, men återigen slogs jag av den hemska tanken at jag blivit så gammal. Det bara kommer ibland, helt otroligt att lilla jag sitter i en bil, kör hem, genom rondellen, förbi min gamla låg- och mellanstadieskola och parkerar framför huset. Går ut, låser bilen, in upp på mitt rum. Jag känner mig som fjorton, inte (o)mogen som en fjortonåring, bara till sinnet, jag fattar inte att jag och mina kompisar kommer att få säga vår åsikt i nästa riksdagsval. Eller att lilla Elin antagligen är nästa vän på tur med körkort. Eller att lillalilla cocco får beställa vin på en restaurang om några månader. Jag kan inte fatta det riktigt, allt har bara gått så snabbt, det är roligt, men skrämmande.

Missförstå mig rätt, jag trivs som artonåring, men jag fattar inte riktigt hur det blev såhär..

Hemma i falkvik bra men hemma i "stan" bäst. När jag kom hem satt en liten tatt ovanför trappan och väntade. Eller så var hon bara nyfiken på vem som kom hem kvart i ett, i vilket fall tog jag henne i min famn och tvingade in henne på mitt rum. Nu sitter hon nedanför och spinner, jamar, och ler med sina ögon. Min lilla älskling. Min LILLA säng och mitt svartvita rum har aldrig varit mer välkomnande, sambolivet har varit fantastiskt skönt och välbehövt, men att komma hem likaså. Ibland är det bara skönt att lära sig uppskatta sitt egna hem. Katterna, Sin mamma och sin bror, och jag har saknat dem, otroligt mycket.